Utdrag ur artikel skriven av Anne-Marie Lindgren, svensk socialdemokratisk författare och ideolog. Publicerad den 3 oktober 2021
Det är en vanlig taktik från borgerliga partier att hänvisa till omtanke om ekonomiskt inte så starka grupper, när man försvarar åtgärder som innebär stora fördelar för de starkare.
I dag försvarar Centern sin vägran att acceptera ens minsta inskränkning i möjligheten att dela ut vinst i fristående skolor med att det skulle drabba det man kallar byskolorna så hårt. Föräldrar och personal har satsat både tid och kapital och förtjänar att få avkastning på det.
För att få ett grepp om hur många det kan handla om gick Anne-Marie igenom de 136 kommuner som omfattar kommunerna utanför de stora tätortsregionerna, och kontrollerade den ekonomiska strukturen för samtliga de fristående grundskolor som upptas på kommunernas respektive hemsidor.
Få, om ens någon, av alla dessa skolor var vinstsyftande, än mindre vinstutdelande
- 24 av de 42 skolorna var organiserade som ekonomisk förening.
- 13 av dem angav uttryckligen på sina hemsidor att all eventuell vinst återgår till skolan, och det förefaller högst sannolikt att detsamma gäller för övriga skolor.
- Tio skolor drevs som ideella föreningar, fem som (små) lokala aktiebolag (varav två direkt anger att de inte tar ut vinst) och två som kooperativ.
Övriga friskolor i de här kommunerna drevs som stiftelser (främst kristna skolor och montessoriskolor), ideella föreningar, kooperativ, ekonomiska föreningar och lokala aktiebolag, där ägarna ofta själva verkar arbeta i skolan.
De stora friskolekoncernerna intresserar sig i huvudsak enligt hennes undersökning bara för mindre tätorter/städer. I exempelvis Stockholm där exakt hälften av de fristående skolorna ingår i större koncerner.
Att de stora koncernerna inte intresserar sig för landsbygd och småorter är givetvis inte förvånande. Ju större befolkningsunderlag, desto större vinstmöjligheter. Och det är vinsten som är drivkraften för de stora koncernerna.
För alla vackra ord de än skriver om pedagogiska visioner så är skolans verksamhet bara medlet, inte målet. Och det betyder, självklart, att vinsterna också ska lämna skolan och delas ut.
Men för byskolornas del är det skolan själv, verksamheten, som är målet. Så blir det någon vinst får den självklart stanna i skolan – för det är ju skolan i sig själv som är den verkliga vinsten! Detsamma gäller säkert för de allra flesta av friskolorna i landsbygdskommuner och på småorter. Ett förbud mot vinstutdelning får inga som helst negativa effekter för dem.
De som verkligen drabbas av ett utdelningsförbud är de stora skolkoncernerna – som inte har den minsta betydelse för skolutbudet på landsbygden eller mindre orter. Och säger man nej till att stoppa, eller begränsa, vinstuttaget i friskolesektorn är det de koncernerna, och de ägarintressena, man försvarar.